kro

Jag tror att man hela tiden skjuter sin goda hälsa in i framtiden. Precis som jag - "när jag blir smal, då kommer jag att må som bäst". Det handlar ju egentligen om att jag inte tillåter mig att må bra just nu, precis som jag är. Och jag tror inte att jag är ensam om detta.

För visst är det väl så att egentligen är det inte själva kroppsformen man får efter allt slit med träning och kost man vill åt? Visst är det den där lyckan och välbefinnandet som man tror kommer med på posten som är det egentliga målet? 

Hälsa är inte att träna ihjäl sig samtidigt som man äter "rätt" mat. Hälsa är en känsla av välbefinnande i nuet - skulle jag vilja uttrycka mig. Så vill du ha en god hälsa, börja tillåta dig att vara nöjd, just precis nu. Som du är. För vi är alla unika och det är menat att det ska vara så. Tro på dig själv. Våga vara du. våga göra det du tycker om att göra. 

Om träning är din passion - självklart ska du träna. Är konst din passion så ägna dig åt det. Är heminredning din passion ägna dig åt det. Snälla gör saker som får dig att må bra, gör det för din egen skull. 

Jag skriver det här lika mycket till er som till mig. Det är viktigt.

Jag är nog mest nervös för vuxencrawlgruppen jag ska hålla i idag. Nya människor fulla av förväntningar som jag ska uppfylla. Förhoppningsvis är det inga problem. 

Tänk att spegeln ska vara så svår att undvika, jag gjorde ett tappert försök i morse att låta bli att kolla. Men det gick bara inte att inte syna av kroppen för dagen. För det är vad jag gör. Kollar av så att kroppen inte vuxit enormt över natten. Då är det okej. Men samtidigt kollar jag av vad jag har för arbete kvar - vad är det som ska bort från min kropp, det gör jag upp klart och tydlig för mig själv och bara önskar att imorgon kanske jag vaknar och allt är borta. För när jag blir smal - då ska jag börja leva livet till mitt yttersta. Då blir man ju ännu lyckligare! ...eller är det verkligen så? tror inte det. Kan inte ha det mycke bättre än jag redan har det - massor av kärlek runt mig har jag och det borde vara allt jag behöver.

jag älskar frihetskänslan i bilden!

I sommar blir det definitivt vandring igen och hoppas på att Emil frivilligt följer med! :)

Just nu vill jag bara kunna leva ett liv utan att behöva tänka på hur jag ska vara eller bete mig. Jag har lovat mig själv nu att lägga måttbandet åt sidan, minska på tiden framför spegeln, skjuta undan tankarna på manisk träning.. och bara försöka att leva nu. precis som jag är. precis som jag känner. För jag tror egentligen inte på att framtiden har så mycket bättre att komma med. Jag har redan förlorat mycket tid de senaste åren - och jag vill inte missa mer av min tid här och nu.

Jag vill dela med mig av min energi istället för att förbruka den på mina negativa tankar. Jag vill ge tillbaka till alla som stått ut, som varit där för mig, som stöttat mig. Vänner, familj och framförallt - Emil.

Emil var min stora vändpunkt i ätstörningen. Han har fått mig att inse vilket underbart liv jag kan leva. Till honom får jag både dela med mig och ta emot kärlek. Han säger till mig varje dag hur fin han tycker att jag är och hur betydelsefull och älskad jag är av honom. Jag är evigt tacksam för allt detta och jag önskar att jag bara kunde ge något tillbaka.

Du är mitt allt Emil och jag hoppas att du kommer att finnas med i min framtid. Det är min önskan.

Nu väntar lunch och sen simskola/träning. 

idag känner jag att livet finns i mig. Jag känner att den här dagen kommer att stärka mig. Jag väntar på min vändpunkt, på nästa etapp i livet - ett lyft. Det kommer snart, jag känner det.

och emil gren, jag älskar dig!

Idag lockar vädret utanför fönstret, men tyvärr så har jag en lång dag av rapportskrivande framför mig. Så det blir till och sitta inne framför datorn. Förhoppningsvis blir jag klar i tid och kanske hinner med en nypa frisk luft också.

Idag känner jag mig ganska nöjd och bra faktiskt. Men jag har upptäckt att jag måste börja ändra i mina tankar. Mina tankar ligger fortfarande kvar i det förflutna och jag märker det mer och mer. Jag märker hur jag gömmer mig, hur jag inte låter mig komma fram. Jag har svårt att visa upp mitt jag inför folk - för jag är rädd. Rädd för att vara fel, eller rättare sagt rädd för att andra ska tycka att jag är fel. Detta sätter många spärrar i mitt liv. Jag får inte gå utanför ramen av trygghet. Jag väljer ofta att dra mig tillbaka istället för att visa vem jag är och vad jag står för. jag önskar att jag skulle kunna visa upp den person som bara mina allra närmaste känner till. Min galna sida, min lugna och omtänksamma sida, mitt mod, min envishet och min kreativitet. för den finns ju faktiskt där inom mig.

Att ätstörningen är över är skönt, men att ta reda på resterna den lämnade i mig är ibland ett helvete. Jag blir så arg när jag inte får visa att jag finns bara för att min hjärna spottar ut tankar som bara trycker ner. Jag blir arg att jag inte får duga precis som jag gör. Jag blir arg för att jag inbillar mig att folk tycker att jag är dålig och konstig och jag blir arg att jag inte får visa mina känslor. varför får jag inte gråta? varför får jag inte uttrycka den otroliga glädjen jag känner? varför får jag inte skrika när jag känner mig arg? Varför får jag inte allt det här? -Jo, därför min hjärna säger stop! Nej, klara - om du gråter visar du svaghet och du är en känslig person, om du skriker av ilska kommer folk tro att du har psykiska störningar, om du visar för mycket glädje kommer folk tycka att du är en snobb som har allt du vill och resten är bara underlägsna.

Jag blir så matt av mina egna tankar ibland så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men jag vet vad jag har att jobba med. Mitt största mål 2012 är att våga kliva fram, våga vara Klara - den Klara som jag faktiskt är och vara nöjd med det och stolt över det.

mitt första steg var det här. Att öppna mig - visa att jag är en person som levt med dålig psykisk och fysisk hälsa alldeles för länge. Nu ska jag äntligen få se slutet på denna resa.

Nu måste jag sätta igång med rapporten.

puss!

Idag struntar jag i skolan med gott samvete. Idag ska det istället rimmas, pysslas, städas, klä gran, fixa pepparkakshuset... riktig MYSDAG med andra ord. Förhoppningsvis kanske jag till och med hinner med att träffa världens bästa Sandra och Frida. Sandra som äntligen är hemma från England och Frida som jag inte sett på år och dar!

Julen närmar sig och jag har världens pirr i magen, som ett litet barn räknar jag ner dagarna. Nu är det dags att börja rimma på klapprna! :D

mina bruuuudar! tack för senast :D

Pluggandet för dagen når sitt slut, äntligen! nu ska jag ta mig en promenad upp till simhallen och träna ungdomarna. Mycket ben och arm idag får det bli. 

Dagens höjdpunkt: lunch med pappa!! 

tjing

Så det får gå som det går. Har trots allt haft mycket att stå i senaste dagarna.

Nu sitter jag här med ömma ben. Dels från styrkepasset igår och dels från dagens innebandy med Emil och hans vänner. Grymt kul i alla fall! Och som sagt i morgon väntar en pluggdag.

Jag älskar känslan av "att allt löser sig" - som jag har i mig just nu. Det är inte hela världen för tusan.

min älskling står i köket och tillagar kvällens middag, jag är så hungriiig!!

och i helgen smäller det!! äntligen får jag träffa dessa underbara brudar igen :D

helgen var proppad med städning, så nu har jag och min älskling fått det kanonfint i lägenheten. fått upp hylla och tavlor och sånt! :)

Gårdagen skola hela dagen och sen simtävling, idag jobbat halva dagen, tränat och sen pluggat resten.

...jag fick bara lov att ta ett break ett tag - så jag ställde mig och lagade köttbullar!?

bra initiativ klara! Tenta på fredag. nu börjar det bli jobbigt. Jobba i morgon. Hur ska jag hinna???

Jag försöker intala mig attdet är lugnt. Att jag kommer att fixa det galant. Behöver inte oroa mig, behöver inte stressa upp mig. Men ändå sitter andan i halsen och jag känner att jag inte kommer att kunna sova så gott inatt.

nu - äta middag. klockan halv nio. och börjar jobba 06.45 i mon... och måste plugga liiite till idag..

BLäää

- annars så mår jag bara fint!

Själv är jag trött som en gris. Vaknade klockan 04.45 i morse, en halvtimme innan klockan skulle ringa. Men passade på att gå upp eftersom jag kände mig pigg. Ett spinningpass och ett kort långsamt simpass senare var jag totalslut. Så lite plugg har det blivit men sen har jag och min älskade sambo mest hängt framför One Tree Hill, eftersom vi fick hem säsong 8 igår!!! :) 

Jag vill ägna några extra rader till honom idag också. Till min sambo, världens bästa pojkvän. Emil Gren. Du är en helt otrolig person. Du har fått mig till något mycket bättre. Du har fått mig att se på världen med andra ögon. Du har hjälpt mig ur mitt livs stora kris. Du gör så himla mycket för mig som gör mig till en bättre människa och det vill jag tacka dig för. Du hjälper och påverkar mer än du tror. Jag älskar dig.

Idag väntar först gruppen, sen en vända på stan och sen hem och plugga lite innan det bär av till gymmet för att köra skiten ur mig! Det längtar jag till. 

igår handlade vi julpynt, nu vill jag ha jul, eller advent så att jag får sätta upp adventsstakarna och 1 december så jag får se på julkalendern, jag har ovanligt mycket känslor inför den här julen! min första jul i ett eget hem :)

Helgens höjdpunkter:

-Simning 4500 meter i fredags efter jobb på Må Bättre

-Skogsprommenad som slutade med lek med världens bästa Emil

-Nya twilight-filmen från första raden i biosalongen

-Löptur och lunch med mamma

Nu väntar en eftermiddag i simhallen. I morgon går jag tillbaka till högskolan, till metodkursen. Den här veckan har jag lovat mig själv att ge kursen en chans. Försöka att sätta mig in i vad allt innebär. Försöka i alla fall.

Nu ska jag borsta mitt toviga hår, sätta mig på biken (om inte killarna kan slita sig och kanske vill skjutsa) ner till stan och klippa mig!!!! Äntligen. Något dramatiskt ska det bli. trött på bara vanligt långt rakt hängande hår... blää.

inser också att det börjar bli dags att uppdatera fotomapparna :)

Spinningpasset som startade min morgon var i alla fall lika underbart som vanligt. Bättre start går inte att få. Nu ska jag gå och handla och sen göra hemmagjorda bars och laga currykassler till middag!

ciao!

Helgen har varit helt underbar än så länge - mys med mamma i fredags, kalas i Avesta igår innan det blev middag med säterfolket. Idag väntar kalas för världens bästa syster och kanske en löptur också om det hinns med.

Nu är det dags att börja fixa frukost.