kro

Idag lockar vädret utanför fönstret, men tyvärr så har jag en lång dag av rapportskrivande framför mig. Så det blir till och sitta inne framför datorn. Förhoppningsvis blir jag klar i tid och kanske hinner med en nypa frisk luft också.

Idag känner jag mig ganska nöjd och bra faktiskt. Men jag har upptäckt att jag måste börja ändra i mina tankar. Mina tankar ligger fortfarande kvar i det förflutna och jag märker det mer och mer. Jag märker hur jag gömmer mig, hur jag inte låter mig komma fram. Jag har svårt att visa upp mitt jag inför folk - för jag är rädd. Rädd för att vara fel, eller rättare sagt rädd för att andra ska tycka att jag är fel. Detta sätter många spärrar i mitt liv. Jag får inte gå utanför ramen av trygghet. Jag väljer ofta att dra mig tillbaka istället för att visa vem jag är och vad jag står för. jag önskar att jag skulle kunna visa upp den person som bara mina allra närmaste känner till. Min galna sida, min lugna och omtänksamma sida, mitt mod, min envishet och min kreativitet. för den finns ju faktiskt där inom mig.

Att ätstörningen är över är skönt, men att ta reda på resterna den lämnade i mig är ibland ett helvete. Jag blir så arg när jag inte får visa att jag finns bara för att min hjärna spottar ut tankar som bara trycker ner. Jag blir arg att jag inte får duga precis som jag gör. Jag blir arg för att jag inbillar mig att folk tycker att jag är dålig och konstig och jag blir arg att jag inte får visa mina känslor. varför får jag inte gråta? varför får jag inte uttrycka den otroliga glädjen jag känner? varför får jag inte skrika när jag känner mig arg? Varför får jag inte allt det här? -Jo, därför min hjärna säger stop! Nej, klara - om du gråter visar du svaghet och du är en känslig person, om du skriker av ilska kommer folk tro att du har psykiska störningar, om du visar för mycket glädje kommer folk tycka att du är en snobb som har allt du vill och resten är bara underlägsna.

Jag blir så matt av mina egna tankar ibland så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men jag vet vad jag har att jobba med. Mitt största mål 2012 är att våga kliva fram, våga vara Klara - den Klara som jag faktiskt är och vara nöjd med det och stolt över det.

mitt första steg var det här. Att öppna mig - visa att jag är en person som levt med dålig psykisk och fysisk hälsa alldeles för länge. Nu ska jag äntligen få se slutet på denna resa.

Nu måste jag sätta igång med rapporten.

puss!