kro

För cirka ett och ett halvt år sedan trodde jag vissa dagar att mitt liv var kört. Vissa dagar trodde jag inte inte att det fanns någon räddning, ingen utväg såg ut att fungera för mig, ingenting kunde ändra om mina negativa tankar, jag försökte hålla så många som möjligt borta från att komma mig inpå livet, jag levde i en bubbla av min egen falska trygghet.

Att slippa dölja och att slippa stänga mig inne och att äntligen bara få tillåta mig att vara som jag är, den jag är - det är som att återuppstå - som att hitta tillbaka till den riktiga Klara! (och där kom glädjetårarna på riktigt.. eller snarare tårar av lättnad) Tänk att jag klarar av allt på egen hand nu, att jag får må bra. Alla galler, förbud och fastkedjningar är borta, jag är fri från den (ursäkta språket) här jävla ätstörningen som legat och nött i mig i fem jävla år och förstört var och varannan dag. 

Nu är det slut på det, jag får äntligen vara jag fullt ut. Söka nya vägar i livet och äntligen få påbörja en personlig utveckling. Min plattform är stark och äntligen uppbyggd. Jag ser nu fram emot framtiden och att få bygga på med massor av erfarenheter och utveckling. 


Idag, 1 mars 2012 - är det här kapitlet i mitt liv avslutat.