kro

Vad är det som får mig vilja leva? En fråga jag ställer mig allt för sällan och ett svar som allt för sällan får höra det. För det är något jag är dålig på, att ge alla mina närmsta de komplimanger som de förtjänar. Allt de gör för mig, allt de ställer upp på och står ut med. Ni är så fina allihopa och jag skulle inte vara nånting utan er.




Mamma - Min mamma är precis vad en mamma ska vara. Hon är bara mamma, inte som en kompis. bara mamma. Hon är inte den jag delar mina småbekymmer med, men när det inte finns någon annan så är det henne jag vänder mig till och hon tar alltid emot mig med öppna armar. Hon överväller mig med sina kloka ord och värmande kommentarer som får mig att känna mig som världens bästa människa. Hon lagar mat, betalar lägenheten, diskar, tvättar.. hon gör allt, skämmer bort mig ruskigt mycket. Hon förtjänar att uppmärksammas.



Pappa - Han som är precis som jag. Håller det inom sig, men eftersom jag är precis som du vet jag. Du tänker mycket säger inte lika mycket.  Jag känner och jag vet att du finns där och vill vara delaktig. Det betyder mycket och det räcker för mig. Skämmer bort mig gör du också, lagar alltid god mat fast du är trött, låter mig ta bilen utan att behöva betala bensinen. Ja. tack.




Sandra -  Jag vet att du inte blir överväldigad av lycka av komplimanger, men någonstans tror jag nog att du tar till dig. Du får mig på gott humör jämt och låter mig vara mig själv. Att ha startat simskolan med dig är bland det bästa jag har gjort under hela mitt liv. Jag tar efter ditt kroppsspråk och du vet vad man brukar säga, man tar efter sina förebilder.. Dina lärare har rätt du är naturligt vacker och du har mer begåvning än du tror.

Lin, Vik, Beck - Ni är mina räddere. Ni lät mig komma in i ert lilla supergäng och jag vet inte hur det blev så riktigt. Men jag älskar det! Det är er jag spenderar mina skoldagar med och jag vet inte vad jag skulle göra hela dagarna utan er. Ni lyser upp och lyssnar. NI är bra, allihopa! bussresorna med Becca, tjejklassikern med Linnéa och Viktoria som alltid bryr sig om och är snäll mot allt och alla. Tack för att ni finns, ser fram emot vår resa till alanya. Men hatar tanken på att vi splittras vid studenten.

Alla ni lyser upp min vardag, men alla ni andra betyder också massor.

Paulina som jag växt upp med, du har alltid varit och kommer alltid att vara min bästa vän.
Frida som får mig att tänka tillbaka till högstadiet och alla roliga minnen från klockarskolan.
Alexandra som alltid lyser upp mina jobbdagar, alltid ett stöd att luta mig tillbaka på.
Mina underbara syskon Sebbe, Fabian och Freja
Mina släktingar, mormor, farmor, farfar, kusiner
Jossi med familj - för att ni alltid har ställt upp och funnits för mig, ni är en del av min familj.

Jag vill bara säga tack till er alla, för ni gör det enkelt för mig att leva.