kro

Maten var utsökt. Ligger nu och mosas sönder till glukos och annat grejs i min mage. Lägger sig fint på höfterna om de inte förbränns. Men det är det värt. Man lever bara en gång, eller hur säger man? En kladdkaka har tagit plats i ugnen och väntas på att få ätas av sockersugna, sockerberoende brudar. Men faktiskt så var det för en gångs skull inte min idé. Jag skyller på min käraste systeryster. Det var faktiskt så pass länge sen jag gjorde kladdkaka att jag hade glömt receptet. Då är det länge sen, och då fåår jag äta det idag.

helan och halvan, jag och min syster, freja och klara - kärlek<3