10/4 - 00:23
Ibland kan filmer inspirera och röra vid djupet. Jag gillar filmer som sånna.
Jag hatar dagens samhälle om man ser det från människors status och levnadsstandard. För det är samhället som har gjort så att jag dömer folk. Jag dömer folk efter hur de ser ut, hur de beter sig och hur de verkar vara. I själva verket har jag inte en aning om vad som befinner sig inom den här personen. Varför vill jag hitta "fel" hos andra människor? Är det för att jag själv vill känna mig bättre, starkare, snyggare.. bara för att samhället kräver det för att man ska accepteras. Eller är det så det är? Jag vet inte, men vill man synas i samhället krävs det mycket, för mycket. Sminket, de rätta kläderna, rätt kroppsform är några saker som sätter ribban för hur vi ska se ut, hur vi ska vara. Vi döljer oss själva bakom dessa modetrender, för det är inte vi själva som väljer vilka kläder vi ska ha. Vi pressas.
Självklart är det inget fel i att varken sminka sig eller klä upp sig, alla har all rätt att känna sig fina och trygga i det de väljar att utsmycka sig i. Men varför gör man en så stor bedömningsskillnad mellan en person i utslitna mjukiskläder och gympadojjer och en person som ägnat två timmar åt sitt utseende på morgonen, när de egentligen kanske är exakt lika kärleksfulla och omtänksamma båda två. För det är väl det livet handlar om, kärlek och omtanke?
Ändå dömer vi, jag dömer folk, jag dömer mig själv, många i vårt samhälle hittar aldrig sig själva - de vilseleds av samhället. Inte konstigt att fler och fler råkar ut för psykisk påfrestning. Det är så mycket press, inte bara från utseende . Det är bara en liten del.
Men nästa gång ni dömer någon efter utseendet, tänk ett steg till. Är den personen verkligen korkad bara för att den bär otroligt fula kläder, har sjukt fettigt hår eller har ett tjockt lager brunkräm?
Godnatt!
Jag hatar dagens samhälle om man ser det från människors status och levnadsstandard. För det är samhället som har gjort så att jag dömer folk. Jag dömer folk efter hur de ser ut, hur de beter sig och hur de verkar vara. I själva verket har jag inte en aning om vad som befinner sig inom den här personen. Varför vill jag hitta "fel" hos andra människor? Är det för att jag själv vill känna mig bättre, starkare, snyggare.. bara för att samhället kräver det för att man ska accepteras. Eller är det så det är? Jag vet inte, men vill man synas i samhället krävs det mycket, för mycket. Sminket, de rätta kläderna, rätt kroppsform är några saker som sätter ribban för hur vi ska se ut, hur vi ska vara. Vi döljer oss själva bakom dessa modetrender, för det är inte vi själva som väljer vilka kläder vi ska ha. Vi pressas.
Självklart är det inget fel i att varken sminka sig eller klä upp sig, alla har all rätt att känna sig fina och trygga i det de väljar att utsmycka sig i. Men varför gör man en så stor bedömningsskillnad mellan en person i utslitna mjukiskläder och gympadojjer och en person som ägnat två timmar åt sitt utseende på morgonen, när de egentligen kanske är exakt lika kärleksfulla och omtänksamma båda två. För det är väl det livet handlar om, kärlek och omtanke?
Ändå dömer vi, jag dömer folk, jag dömer mig själv, många i vårt samhälle hittar aldrig sig själva - de vilseleds av samhället. Inte konstigt att fler och fler råkar ut för psykisk påfrestning. Det är så mycket press, inte bara från utseende . Det är bara en liten del.
Men nästa gång ni dömer någon efter utseendet, tänk ett steg till. Är den personen verkligen korkad bara för att den bär otroligt fula kläder, har sjukt fettigt hår eller har ett tjockt lager brunkräm?
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
